Haha, som ni alla vet så har vi Tackfest om precis en vecka...så ja, vid den här tidpunkten nästa vecka kommer jag och övriga faddrar och nollor stå i löjligt fula utstyrslar och dansa loss till gamla goda dängor som "Ååååh Mickey, Mickey hey"!, eller "Sexy Bitch" och självklart en en hel del annan grym musik som, iallafall för mej, är ganska luddigt från just den kvällen för snart ett halvår sedan...

Men bra började den, jag och Charlotte var utvalda toastmasters och bara för det så resulterade det även i att vi var dom enda som, två timmar innan festen började, stod med varsin cider i handen på varje bild som förevigades just då.



Ja, det var punkare vi försökte se ut som...ifall det var någon som trodde något annat. (På bilden har vi även en sk Rastafari)

Och eftersom det här var första gången för oss nollor att hålla en så kallad tackfest, så visste vi ju inte alls vad som komma skulle...vi hade fått höra skräckhistorier om sällskapsrum som förtstörts totalt av flera år gammalt nollevin blandat med mjöl och tidningskonfetti, så där underbart som bara det låter så hade vi inga aningar om att vår fest skulle bli så mkt värre... 

Plötsligt så hörde vi faddrarna komma i samlad, högsjungade trupp utanför huset och vi vart så nervösa att vi nästan sket på oss...ja, jag var det iallafall, och den som inte var det...den ljuger! haha De kommer in och avfyrar stora konfettirör som nästintill fyller hela rummet med härligt färgglada pappersbitar (som dagen efter skulle visa sig vara ett helvete att skrapa bort) och redan där visste vi att det här skulle komma att gå åt det mindre lyckade hållet...på den rena o städade sidan iallafall. höhö    



Sen flög kvällen liksom fram i ett suddigt, mörkt virrvarr...här följer några guldklimpar som vi sent kommer glömma:

- När vår norska fadder fick uppdraget att sjunga den norska nationalsången när alla andra sjöng på svenska. Gud, va vi skratta när folket runtomkring , ovetandes om uppdraget, började titta konstigt på honom. Absolut det bästa uppdraget hittills.

- Faddergustavs kreativa försök att svara på frågor med en ketchupflaska och bordet som agerande papper. Sen att han tar och splashar hand och ketchupfyllt papper rätt framför Alles näsa gjorde bara saken ännu bättre...ja, man kan säga att det skvätte gott de.

- Att faddrarna hade gått ihop o bestämt att de skulle supa ner mej och Charlotte redan innan de visste att vi var toastmasters...ja, det förklarar ju iallafall de allt för många "Lambo på toastmasters"...mm, vi gjorde det lätt för dom. haha Skratta bäst som skratta sist...det väcker en del minnen.

- Charlottes underbara fall från bordet, som ingen såg...men som fångades på bild.


Det gav ett gott skratt efteråt iallafall...hahaha

- Väl inne på Rumpan...inte ett minne av hur vi kom dit och inte heller mycket minne av vad som händer där inne, mer än ett vagt minne av en fosterställningsliggandes Kristina mitt på dansgolvet och mitt desperata försök att få upp henne, men av någon konstig anledning ligger jag helt plötsligt brevid henne...hahaha bra lyckat asså. 

För att summera kvällen...GRYMT BRA DRAG.