Släktkalas efter fyllekalas.

Är det inte sådär härligt att vakna av att en dammsugare drar utanför rummet, eller att mitt rum blivit något slags genomtrafikstillhåll även fast det ligger längst bort i kanten av huset. Och när man väl dragit sig ur sängen, efter att ha drömt att någon dragit täcket ur sängen, så får man reda på att det är jag som ska stå för hela kalasets ätbara delar. Är inte det konstigt eller? Det är ju faaen inte jag som fyller år! Åååååh.

nej, tack för en riktigt trevlig gårdag!
Nu ska jag göra tårta. jippi.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0