Hade tentaångest dagen innan och jag och Ahlm snackar vad tentor gör med livet...hahaha


Ahlm - "jo tentaplugg har en tendens att få det man pluggar att bli jordens största pinne i rumpan.. så jag förstår dig"

Ejdan - "HAHAHA, en j*vla stock! HAHA"

Ahlm - "vi snackar en fucking EKSTAM här hahaha"

Har velat ha de här skorna i snart 2 månader..aa, så länge de har funnits. Dock tog de slut med en gång, sååå fort gick det! Men så igår, efter tentan och mitt tröstshoppingbehov tog sig i akt så fick jag syn på ett par. Det enda paret som fanns kvar, grejjen var den att nån lämnat in dom som retur, men dock en storlekt för stora!!!! Jag blev rätt besviken, men tröstshoppingbehovet vägde tyngre...så jag köpte dom ändå...nu är frågan, ska jag ha kvar dom även fast de är för stora eller vänta några veckor och hoppas att nästa gång de får in en leverans får tag på min storlek?! Jag menar...de går åt som smör...Åh! 

Imorrn skakar jag loss till den här! Den blir ju bara grymmare o grymmare...Timbaland han kan!

Ni som inte vill läsa behöver inte, för detta kommer vara djupt och deprimerande. Men jag känner att jag behöver skriva av mig det, för just nu är inget på topp direkt.

Har tenta imorrn, tredje för terminen. Grejen är då den att jag kan den inte, jag borde kunna den, men jag kan verkligen inte. Varför? Ja, det finns en hel del svar på den frågan den som är mest ärlig är väl att jag inte lagt ner så mycket pluggtid som en sådan tenta behöver, jag har grymt dålig självdisciplin. En gång i tiden vet jag att jag kunde det där med att disponera min tid och använda den till nyttiga saker...sen började jag gymnasiet...vilket inte var bra för mitt skolengagemang. Och ja, jag vet mycket väl att gymnasie och högskola är långt ifrån samma sak, men så svårt ska det verkligen inte vara att sätta sig och plugga, men varför, varför gör jag då inte det?! Blir grymt arg på mig själv alltså, så svårt är det inte, plugga är inte svårt.

Återigen, varför? Det måste bero på andra saker och jag tror jag har kommit fram till det, har visserligen bara gått två månader på denna utbildningen, men jag visste redan innerst inne att jag är och kommer aldrig vara en ekonom. Har aldrig intresserat mig för ämnet, jag gick det på gymnasiet...men vad hade man att välja på liksom...språk, samhäll? Kul? inte nånstans, ekonomi var ju det enda som kändes vettigt.

Saken är den att jag gillar nog inte ens siffror o pengar, eller jo, pengar gillar jag ju...men bara för att förbruka inte investera o budgetera. Jag är en människa av den helt andra delen av hjärnan, jag är en person som vill skapa, designa, sy kläder, mode, färg o form, skissa och måla. Varför väljer jag då ekonomi?! Man kan verkligen fråga sig det, men svaret är ju inte så konstigt. Det finns inga jobb inom design osv, inte alls i samma utsträckning som inom ekonomi, vill man bli nått inom modebranschen så måste man vara så fruktansvärt unik och vara vid rätt tillfälle vid rätt tidpunkt för att komma nånstans. Ekonomi däremot, det kommer alltid vara bra att ha, folk behöver alltid hjälp med ekonomi liksom.

Nu kommer man till den slutgiltiga frågan, ska jag verkligen gå ekonomi? Det finns så fruktansvärt mycket jag vill göra, jag ville till exempel gå på högskola och testa på högskolelivet...till 50% är det som jag tänkt mig, de resterande 50% skulle vart komplett om jag tyckt utbildningen var intressant, jag vet jag är riktigt deprimerande nu...men jag måste få ut det här. Kan jag verkligen gå tre år? Kommer jag klara det? Många saker talar för att jag inte ska sluta, mina klasskamrater är jättegoa och Karlstad är en grym stad...vill ju verkligen inte sluta o mista allt det! Men jag lägger verkligen pengar för att gå här och jag lägger framförallt min tid, mitt liv! Saken är den att jag vill inte heller göra mina föräldrar besvikna, de tror jag trivs och klarar av det här...men jag tvekar, tyvärr. Ska jag fortsätta verkligen? För jag kan inte se ljuset, jag kan inte det...

den efterlängtade kjolen och ett par skinnvantar! :D

Kände så här i höstrusket att det var dags för lite förändring...så jag gick in för en Extreme Makeover helt enkelt.

Passade på att visa vinögdhet..kändes nödvändigt. haha

Har hört flera pratat om ett ljus, ett ljus som så här lagom innan tentan ska tändas och en aha-upplevelse ska infinnas. Dock har inget ljus tänts hos mig iallafall och jag har inte kommit i närheten av den där aha-upplevelsen! Så vart faaen är det där ljuset?! VAAAAAAAAAAAAAAART?! Jag behöver det nu!

Klyftigt? haha

Tack Alle!

näsch då, inte höll jag på att glömma att jag påbörjat mitt bloggande igen! Men däremot så har det vart full upp hela dagen idag, löningshelg och allt. Hade en syskontripp till Göteborg i förmiddags där pengar förbrukades effektivt...

Trippen resultera i ett par skinnbrallor, en klänning och en kjol...även lite hemligt maskeradmaterial...


Sååå nöjd!

Hann tillochmed me lite plugg med Sofia på eftermiddagen...effektiv människa or what?!

Okej, luggen har jag haft förut, men den extremt mörkröda färgen i håret är ett nytt faktum. Hörde att det skulle vara modernt sååå...hö hö

Drog mig helt från att plugga igår, och idag har jag lovat mig en heldag. Vilket redan håller på att gå åt helt fel håll, skulle ju varit uppe redan klockan 8, en och en halv timma senare ligger jag fortfarande i sängen...en timma efter det ska jag fika hos farmor o farfar o sedan vidare till frisören. Såååå det där med en heldag plugg lär aldrig hända för mig, men jag försökte iallafall!
GOOOOO Johanna!

"Sexy Bitch" o "I gotta a feeling" i all ära, men här har vi en låt som bara blir bättre o bättre för varje gång...har gått på MTV i ett tag nu, och jag gillar den!

Idag hände det verkligen saker i mitt liv som jag verkligen känner är värt att dela med allmänheten, mest för att ni ska känna medlidande...dock. För jag har haft så outgrundlig otur så jag helst bara vill ligga i fosterställning just nu!

Dagen började med ett diffust, underligt ljud nära mitt vänstra öra...helt utmattad, yrvaken och med ansiktet nertryckt i kudden sträcker jag mig efter mobilen, som visar sig inte ligga där jag la den igårkväll. Nej nej, den har jag, antagligen under en omedveten stund mitt i natten, dragit ner den mellan soffan o sängen. Jag lyckas iallafall hitta den och det visar sig att jag har 5 sms o ett samtal från Charlotte (min livslevande väckarklocka), fattar dock fortfarande inte att klockan är 20 över 9 och att jag försovit mig med 2 timmar. Efter en minut kommer verkligheten ikapp mig! Jag slänger mig ur sängen i en fart som jag kan mäta upp till 100km/h, duschar i samma hastighet. Under tiden inser jag att jag inte har packat inför min hemresa som avgick direkt efter lektionen. Väl ute ur duschen och har nu en kvart kvar innan bussen går, packar som en galning, och det visar sig att jag nästan är i fas med tidsplaneringen..nöjd..väl påväg ut ur dörren lyckas jag välta den beryktade "pantpåsen", ett hundratal flaskor o burkar rullar ut över golvet och mitt fosterställningsbegär börjar stiga mig över huvudet...i samma ögonblick förstår jag att bussen är missad och att försening till lektionen är ett faktum.

När man tror att det inte kan gå så mkt sämre, men jag lovar...i mitt liv kan det. Bussfärden till skolan visar sig bli den längsta i världshistorien...blir tvungen att ta den relativt sega skolbussen, men hur faaen kan det vara så att just idag ska den stanna på varenda j*vla hållplats?! sen att den där trucken som stod mitt i vägen o förhindra bussen att komma fram inte förstod att det satt en panikstressad Johanna i den gjorde mig förtvivlad! Fick iallafall vara med den sista timmen på föreläsningen...

Så kommer det till hemfärden till vårt kära Vara...smärtfritt tänkte jag, hade ju en vattentät planering. Nästan hela vägen till Mariestad var händelsefri tills jag råkar titta lite längre ner i min medhavda påse, och vad ligger där?! Hyrfilmen från Nöjesbutiken i Karlstad! HÄRLIGT!...är nu grymt belåten med mig själv... Går av och sätter mig på tåget. Sitter där i en kvart då konduktören kommer, och för er som inte visste detta, så tar inte dom emot kort! Och jag som inte "orkat" ta ut några kontanter...jag blir tillsagt att fixa nån som kan komma fram med pengar hemma i Vara. "Missar" dock att ringa till farsan, vilket resulterar i att jag inte får tag i några pengar vid avgång. Jag blir tillåten att lämna tåget av en irriterad konduktör och jag svär tyst tillbaka...skyll er själva!

Nu är jag ändå hemma, inte riktigt nöjd med mig själv kanske...men ser ändå fram emot helgen med nyfikna ögon! Och ja, jag kanske börjar blogga igen...det verkar vara dags igen!