Det var meningen att vi skulle bege oss mot Överby redan kvart över nio idag. Men detta skulle visst inte gå utan bekymmer.

Tänk dej att du börjar dagen med att gå ut i det otroligt kalla vädret för att börja leta efter en motorvärmare som absolut inte ligger där du tror den ligger. Det är svinkallt och du hittar den inte, och det sista tänkbara gömstället går inte att låsa upp.

Du lyckas tillslut, efter dryga 10 minuter, få fram motorvärmaren. Men till din fasa upptäcker du en härligt stor knut mitt på den 10 meter långa sladden. Att reda ut det stora knuthelvetet får dej att känna en lätt känsla av frustration men 5 minuter senare har du iallafall åstadkommit en sladd som iallafall når hela vägen fram till bilen. Underbart, är din tanke. 

En kvart mindre i beräkningen och en viss stressande känsla uppkommer i ditt inre när du märker att den tid du en gång haft för att göra iordning dej inte längre existerar. Så iordninggörandet uppgår i en sådan snabbhet att den får ljusets hastighet likna en snigels. Men du lyckas dock i farten få en härlig dusch av foundation på tröjan och du blir tvungen att höra av dej till din väntande kompis att detta kommer nog bli lite senare än bestämt.

Väl klar och du ger dej ut till bilen för att skrapa rutorna, inte dåligt mycket att skrapa sen då! Du sätter dej i bilen och till din stora förvåning märker du att innuti bilen förekommer exakt lika mycket frost som den du redan skrapat av. Härligt, är din tanke och i skrapandets fart "råkar" du stöta till vindrutetorkarna som går igång och ett BRAK hörs ljuda utanför. Du tittar upp och märker att den ena torken inte är så hel längre. Det är nu ett litet sting av hopplöshet börjar infinna sig...

För att försöka hålla modet och tårarna i schakt sätter du dej i bilen och kör iväg med ett ekande "förträng, förträng, förträng" i huvudet. Du ser dock att du behöver tanka och ja, det finns inte så mycket mer att göra än att åka iväg till stationen. Men om man, i bakhuvudet, tänker på vad du redan fått gå igenom den här morgonen så skulle väl inte detta heller gå smärtfritt. Du ställer dej och ska öppna tanklocket men det går inte! Allvarligt, det sitter fast...och bristningsgränsen är väldigt nära. Det fanns inte så mycket mer att göra än att åka hem och meddela de andra att det tyvärr inte kan bli nått shoppingäventyr idag...

Men någon i din närhet kläcker sedan att varför inte hälla vatten på tanklocket så att det går att öppna. Bright idea, tänker du och gör så. Du provar sedan att öppna och hör det underbara klicket ljuda i dina öron, detta förgyller din dag avsevärt och du förmedlar vännerna igen att det är dags, vi drar till Överby! 

Du åker mot bensinstationen igen, den här gången med lycka sprudlande i kroppen. Men såklart hamnar du bakom bruden som inte kan tanka, tar säkert 5 minuter innan hon ens får igång processen och på den andra sidan står en bil parkerad...så vad har du för val? Bruden blir klar och du ska äntligen öppna det där förbaskade tanklocket! Men det går inte, IGEN! VAD I *******! Ungefär här sjunker livsglädjen nästan ner i bott, hur är det möjligt?! Men eftersom du tagit med dej en vattenflaska, i förebyggande syfte, så lyckas du återigen få upp locket och att tanka går sedan förvånansvärt smidigt.

Glädje, lycka och en obeskrivbar värme sprider sig i kroppen och efter en hel timma är du äntligen påväg mot Överby!