När jag stått och väntat på bussen som var försenad i närmare 10 minuter, vilket i sin tur medförde att jag missade 1an till Universtitet. Måttligt glad på livet när man bestämt en tid och det inte är en själv som orsakar förseningen. Redan så här tidigt kände jag att den här dagen inte skulle sluta bra. Men jag levde vidare och bestämde mig för att återvända hem vid klockan 3 och fixa lite med två fakturor som gjort livet lite surare för mig. MEN NEJ! Det går inte fixa dessa två fakturor heller utan jag får vackert betala över 1000 kronor på helt onödiga saker, så grymt nöjd över det. Slutligen...det finns en tenta, en tenta som har hängt efter mig sedan jag började här och den vill verkligen inte ge med sig! Idag fick jag åter beskedet om att jag var tre poäng ifrån att klara den. Varför är det alltid såå? Varför är jag alltid ynka poäng ifrån att klara tentor? Vet väl svaret innerst inne...och med det svaret adderat med att jag aldrig har tålamodet att ge det där lilla, lilla extra (för det är ju precis det som saknas...själva gnistan), så ska jag återigen försöka finna styrka i att jag snart får sluta det där hemska programmet.

Så nu har jag gnällt färdigt för idag. Låt oss övergå till makron...jippi.