Att vara fadder är verkligen energikrävande. Särskilt när man är kvar ensam som fadder och har två nollor kvar på efterfesten som man måste ta hand om så att de kommer hem. Detta resulterar i att man slutar upp hemma i sängen vid halv sex på morgonen. Blåmärket på handen är ofattbart och min vackra overall är inte lika rosa längre. Men, jag ångrar inte en sekund att jag valde att vara fadder tillslut, det är oerhört utvecklande och givande faktiskt. Sen att jag har ont i magmusklerna av att ha skrikit så mycket är riktigt illa...men jag tar det.

Ikväll är det faddermiddag, ska börja planera outfit nu tror jag. Och städa lägenheten med kanske...

Inatt inatt är det Katla och jag.